Restaurangbesök

Sitter och fnular lite vid datorn som av någon anledning är sjukt seg ikväll. Tröttsamt. Letade förgäves ett dokument som jag inte hittade men istället dök en sida upp jag skrev hösten 2007...om ett restaurangbesök jag och maken gjort. Läste det och tycker att det var lite kul så jag tänkte dela med mig av det! Håll till godo!

Att gå på restaurang

Om man jobbat flitigt en hel dag och den dagen är den sista i femdagarspasset – i mitt fall fredag el lördag – är det bekvämt att gå ut och äta på restaurang. Och jobbar man med mat hela dagarna är det också befriande att låta någon annan laga och servera det man ska äta. Så jag och maken bestämde oss för att ”gå ut och äta”, lördag kväll efter mitt jobb.

Helg innan löning, inte behöver man väl boka bord? Nä, det är väl ingen annan ute? Tänkte vi. Så i lugn och ro byter vi om till lite ”finare” kläder och tar ett glas vin innan vi går till bussen för att åka in till stan. Stegar iväg till vår favoritpub – passar oss att den ligger nära bussarna – dessutom har bartendern börjat morsa och snacka med oss... klart vi blir förvånade när det visar sej att restaurangdelen har full täckning och en väntetid på typ 45 minuter...å jag är skithungrig! Vi tänker att vi går vidare, äter någon annanstans och börjar vandra uppför Götgatsbacken.

Det är fullt överallt – vi förstår inte. Helg innan löning? F-n vad pengar folk tycks ha. (Av någon anledning tycks vi inte räkna in oss själva här.) Efter lite pet och gnet och ännu mer hungriga och lite trötta/sura lyckas vi slinka in på Patrick´s på Götgatan och få ett bord i en hörna, fast vid fönstret. Passar väl oss, då kan vi se på folk som passerar utanför. Fast soffan är grymt nersutten, känns som jag har bordet vid bysthöjd, ungefär. Nåja, hungriga, hungriga!

Bestämmer oss för kalvfärsbiffar, rödvin och ska vi inte vräka oss med en dry martini innan? Maken frågar den unga servitrisen om de har dry martini (man vet ju inte, det fanns ingen drinklista). Visst, fyra eller sexa? Fyra, herregud nån måtta...Två minuter senare kommer servitrisen svepande med brickan, ställer ner två dricksglas framför oss, isbitar, citron och sugrör och försvinner. Men, vänta, hallå, dry martini? Vi luktar. Sött. Fruktsoda? (Seven up, ingen säger fruktsoda nuförtiden säger maken.) Vinkar till oss servitrisen, Ursäkta, du missförstod nog, dry martini ville vi ha. Lite frågande blick på våra glas? Javisst, tar glasen och svischar iväg igen. Tjugo sekunder senare kommer nästa servitör med tallrikarna med våra kalvfärsbiffar...Ursäkta, vi har inte fått vårt vin ens och än mindre fördrinken...? Oj, måste kolla, ställer ner tallrikarna och springer iväg.

Jag känner mig sur. Punkt. Jag är hungrig. Ville ha drink. Punkt. Servitören tillbaka. Ursäkta, det blev fel i köket, de skulle egentligen väntat med maten. Vill ni avboka martinin? Ehh, ja tack, men vi vill gärna ha vårt vin...? Till slut får vi vårt vin och kan börja äta av våra kalvfärsbiffar, kanske lite för ljumma men jag är ju så hungrig!

Vi är två hungriga mesar för vi skulle förstås ha sagt att vi vill ha vår martini, den torra, inget sötslisk, och sen maten och inte är det väl vårt problem att köket gör fel? Det modigaste jag kan komma på är att hoppas att de hann göra iordning den j-a martinin, den torra, och att de fick slänga den sen...F-n trot!