Nytt men oäkta

Hmm, det blir liksom veckan som gått numera varje gång jag hittar till datorn...

Well, well lite är ju också något!

Veckan i sig har varit ganska vanlig; dvs en del gympa, en julkrans har blivit gjord (hemma hos C med några tjejer och en hel del glögg...) till dörren, granris och röda band och glitterband. Tja, hyfsad blev den kanske...Betalat räkningarna , fy vad tråkigt! Maken har äntligen börjat kakla i vårt renoveringsbadrum (vi har väntat på kaklet), han är ivrig och på men just ikväll är han på "herrmiddag med vinyl" och jag har en "hemmakväll". Så nu sitter jag och bloggar samtidigt som jag kollar Dobidoo.

Inte helt lätt skriva just nu faktiskt...Anledningen heter naglar. För idag har jag haft en "egen" eftermiddag. Först var jag på fotspabehandlingen (en present när jag fyllde år) och det var sååå hääärligt skööönt! Men sedan hade jag på samma salong bokat tid hos en nagelteknolog (heter så!) och hon har gett (hmmm, kosta slant...) mig nya naglar med fransk manikyr! Wow, säger jag som älskar långa naglar men inte haft något annat än söndertras sista femton åren; och då är de inte jättelånga nu men FAN så snygga!

Men jag har ju liksom vant mig med de korta rispiga sakerna på fingertopparna...först så skulle jag gå på toaletten...marigt knäppa upp knappen i jeansen...sen skulle jag handla, fick inte upp medmerakortet till självscanningen...för jag kunde inte greppa med naglarna! (Vågade inte trycka, rädd att de skulle lossna...)

Ja och sedan tänkte jag sms:a de jag fått presentkortet för fötterna av; HAHA, jag kunde inte trycka på telefonknapparna! :-)

Löste det med en penna (!) och fick iväg det första fel...någon undrar nog nu! Ja, ja övning ger väl färdighet?

Och nu kan jag inte låta bli titta på naglarna och känna mig supernöjd hela tiden, så är det, vi lever i en märklig värld, människor svälter och far illa och jag går i gång på tio naglar...

Tja, välfärdsproblematik!

Nu har jag bytt kanal till Idol, jag har inte sett det tidigare i höst (enda i universum antagligen...) hehe, han den lille Erik var ju en liten söting! Men visst klarar sig tvåorna bäst?

Ha en trevlig fortsättning på novembers sista fredag! (Äntligen är det snart december!)

Söndagskväll

Gillar söndagar. Då kommer ungdomarna hit och äter söndagsmiddag. Alltid lika trevligt. Jag är så stolt över mina barn!

Idag bjöd jag på Boef bourgignon (ja, eller hur det nu stavas...) och en chokladkokoskaka till efterrätt. Mycket gott var det, grytan var gjord i går och riktigt mustig! Mmm.

Men stackars, stackars lillebror, han blev sjuk idag...feber, ont i halsen och huvudvärk, hoppas det inte är svinet han fått. Det tråkigaste är att han ska på praktikintervju på Sveriges Radio i morgonbitti...han försökte nog först ignorera "håller-jag-på-bli-sjuk-känslan" men det gick inte...Vi får se om han orkar släpa sig iväg i morgon. Annars får han omboka tiden, herregud, alla är väl sjuka nu? Men jag förstår honom...

Jag tänkte försöka vaccinera mig till veckan, nästan alla dagisfröknarna har fått vaccinet nu, på söder finns det nog inga riskgrupper! Sjuklingen ska få på skolan tisdag-onsdag, men det går väl inte nu. Jag brukar - peppar,peppar! - inte få influensorna, men man vet ju aldrig...Rejäla förkylningar har mera varit min grej...

Det blev inget behå-köp idag, fick plötsligt inspiration och satte mig i syrummet och fortsatte på min klänning, nu är den nästan klar! Hade ju någon slags idé om att jag skulle hinna börja på min kappa i helgen; HaHa...j-a tidsoptimist!!! Beslutat mig för att göra klart en sak i taget...(var får jag allt ifrån?) Vilket alltså innebär att det typ först är klänningen och sen måste jag prioritera kappa eller några nya tröjor. Vilket ska få komma först? Svårt...

Ki-boxen...sjukt jobbig...men lika kul! Än har jag inte känt av höften jättemycket...alltså jag vill gärna gå på den här gympan, det är hårt och ger resultat (antar jag) och jag vill inte få ont i höften, hmmm, vi får se...

Nu kom en katt och hoppade upp i knät på mig. Sjukt kelig, den lille (HA!) kissekatten! Så nu tänkte jag gosa lite med honom.

Mjau!

Nu är det klippt...

Jaja, jag fortsätter med mina "vitsar", tack yngste sonen för all inspiration till dem!

Hmmm, nu är jag väldigt korthårig! Menar väldigt korthårig, nästa steg skulle nog vara snagg...fast det går göra fisyr av det och jag blev väldigt nöjd! Om fyra veckor ska jag färga och slinga (och antagligen ansa lite...) och då blir det ännu bättre för min råttfärg är kanske inte den snyggaste...(om någon såg Dobido för ett par veckor sedan där Cecilia Frode var med så vet ni frisyren nu).

Igår såg vi solen för första gången på väldigt länge, det blev en långpromenad för att få lite sol i själen. Nu när jag lyfter blicken mot fönstret är det lika grått som vanligt...vilken äcklig november vi haft!

Ska åka in till Forum, behöver nya behåar, finns det något tråkigare än urtvättade, nötta behåar? Möjligtvis urtvättade, nötta trosor...som för övrigt snart också behöver bytas ut men då för att de börjar bli för stora!!! Trot eller ej men jag har livit lite smalare, både runt midja och höft. Och fastare. Fantastiskt. Största delen tror jag beror på mina promenader till och från jobbet och fastheten beror nog på träningen. Men viktnedgången är liten...oj,vad muskler jag måste fått!

Så i eftermiddag ska jag prova ki-box igen; får jag ont i höften igen så får jag nog sluta med det. Vi får se. Stepen har jag inte missat en enda gång och nu jäklar kan korkade Monkan nästan hela programmet! Supernöjd, hehe! Och armhävningarna! Har aldrig varit så bra på armhävningar någon gång tidigare, det är därför jag tjatar om hur duktig jag är...

Men först: kaffe.

Hoppas ni mår lika bra som jag! Kram.

Höst

November, den sjuttonde. Blir aldrig riktigt ljust. Fuktigt. Detta måste vara den absolut värsta tiden. Jag sover gott om nätterna men vill inte kliva upp. Usch!!!

Har också tröttnat på vårt diversehandlande till middagarna här hemma...(det gör jag mellan varven) Så nu har det skrivits listor och vi har stooor-handlat och hej och hå vad duktig man kan vara! Få se hur länge det fungerar den här gången!

Och dessutom så gick jag in på Apollos hemsida och upptäckte att sommarresorna var släppta! Tittade på vårt ställe och nu lääängtar jag! (Kul längta till något man vet ska bli av!!!) Få se nu hur många som vill med! Jag och maken (och antagligen D och U) är självskrivna förstås.

Alldeles särskilt längtar jag eftersom hösten är så trög just nu...

Men, men det är ju förstås länge kvar; nio månader...eller så (hihi som en graviditet!) och mycket ska ju göras; till exempel en eller två sommarhattar!

Dessutom har jag (nog) äntligen bestämt modell på vinterkappan jag tänkt sy (nu kom vi bort från Grekland), hoppas hinna börja i helgen.

Tja, nu blir det väl sängen då för att orka upp i höstrusket!

Trött

Alltid trött på måndagseftermiddagen...svårt tro själv att jag på mindre än en timme ska kliva runt på stepbrädan...

Idag var värmen på på bussen; det är typ tio plusgrader ute, visserligen fuktigt men jag kokar av värme på bussen...min termostat får liksom stora spelet, först har jag promenerat från jobbet och blivit varm och så då bussen...vissa bussar tycks bara ha ett av och på läge för värme/kyla. Avskyr den här delen av övergångsåldern!

Har haft en bra helg, var på hatt-vernissage (och lite annat också) med C och U, sedan åt vi upp lite av mitt presentkort från sparkenjobbet och på söndagen var jag på bio. Sen såg jag en gammal (ja, inte så gammal) film hemma också igår och där provade de en massa hattar! Jag får hatt-tecken hela tiden!

Så nu är det ny vecka - igen - och jag ska binda julkransar en kväll och ha möte på jobbet en kväll och sedan ska jag hinna gympa...och på fredag ska jag klippa mig och funderar faktiskt på att klippa mig kort igen. Mitt hår gillar inte heller övergångsåldersvettningar för det raknar och plattar till sig hela tiden...känner mig "töntig" (hittade inget bättre ord) hela tiden. Hehe, fast det är jag ju inte.

Och nu måste jag rusa till gympan!

Hattans vad trevligt!

Ojoj, vad tiden går!!!

Hattkursen är avklarad och den är jag sååå nöjd med! Jag önskade att förra helgen hade varit flera månader lång...

Som om jag skulle behöva ett intresse till...men jag kan inte värja mig! Innan kursen så visste jag ju inte riktigt hur kul det skulle vara, även om jag anade...men efter första kvällen på onsdagen när vi var där och jag misstänkte att jag skulle bli tänd, så tänkte jag att vad sjutton ska man göra sedan? För att sy och tillverka hattar kräver ju en del verktyg och material som man inte direkt kan köpa på stan hur som helst...och att gå en kurs utan att använda kunskaperna efteråt kan ju vara lätt meningslöst, typ...

Men det är så mycket flyt i mitt liv nu! :-)

Den underbara modisten som höll i kursen har "öppet hus" i sin ateljé en kväll i veckan (ja nästan) där man kan sy hattar och använda hennes stockar och få köpa material och fråga! Och alltså lära sig ännu mer! Jag var där redan i tisdags, pang bom, lite på kanske, men...Och dessutom bjuds det på en smarrig kaka varje gång!

Jag har tusen och åter tusen idéer i mitt huvud, gäller bara få ut de i fingrarna nu! Bild på mina två första ska komma så småningom.

Så bortsett från hattandet (jamen vad ska man göra, är lite indoktrinerad av yngste sonens ordvrängeri, så...)till och från ateljén så har jag jobbat, sovit och gympat.

Lekt moraltant på t-banan också en eftermiddag på väg hem från jobbet. Skulle bara åka en hållplats och när jag kliver på så ser jag en ung tjej (fjortis?) sitta på tvärs över sätena, med ryggen mot väggen/fönstret och sina mockastövelklädda fötter uppe på sätet. Jag kunde inte hejda mig utan gick fram och frågade varför hon satt med fötterna på sätet?

Hon tittar upp på mig utan att se på mig...och svarar: För att jag vill det... (Jag slåss inte men jag lovar, hade nästan kunnat lappa till henne...)Varpå jag svarar att sätet blir smutsigt och att folk kan få sina kläder smutsiga. Hon suckar och säger att så synd för de då...

Inte en ansats att lyfta bort fötterna, så jag står kvar och bara tittar på henne en lång stund innan jag säger att jag tycker hon ska ta ner fötterna. Och med en snigels hastighet så för hon till slut undan de så de hamnar strax utanför sätet men fortfarande i luften...

Strax vid nästa station avslutar jag med att hon faktiskt inte är ensam om att åka t-bana och att man inte kan uppföra sig hursomhelst. Hon bevärdigar mig inte med en blick när jag kliver av, men i alla fall så länge jag kan se henne är fötterna kvar i luften.

Jag tycker egentligen att fler ska säga till, för om ingen gör det så kan de ju aldrig lära sig, eller hur? Men det är klart att det är skillnad på att säga åt en ensam tjej än ett gäng huliganer...

Nu ska jag lyssna på Robbie Williams nya skiva som maken köpt åt mig idag och sedan ska jag iväg på gympa!

Trevlig Helg på er!

Klinker

Så här ser det ut nu i vårt renoveringsbadrum. Äntligen har maken börjat lägga klinkergolvet.

Det är vad han får göra när jag syr hattar...livet är rättvist ibland. :)

Rapport från en hatteljé

Nu har jag ett nytt intresse.

Hattar.

Det tog kanske två sekunder på kursen att inse att jag kommer att älska detta! För min dotter tog det nog knappt en sekund!

Jag ska göra en svart hatt med ett lite oregelbundet brätte och med utbytbar dekoration runtom. Och sedan ska jag göra en hatt som är djurmönstrad, hehe!

Jag har arbetat med en "stump" i ullfilt, lite hårig. Fuktat, ångat, slitit och tovat...i morse var jag alldeles öm i fingertopparna! Och nu vill jag bara att fredagen ska snurra förbi så det blir lördag och jag får åka tillbaka och fortsätta! Och då ska jag ha kameran med, glömde den igår.

En annan sak. Min mage har blivit fastare. Min rump-omkrets har minskat. Det väller nästan inget utanför jeanslinningen. Hårt arbete och jag har äntligen fått lite resultat. Sporrad!

Men, vad händer? Jag är positiv igen!

Och jag har städat och i morgon är det fredag!

Trevlig helg på er, det ska jag ha!

Guld

Får väl börja med att gratta alla AIK-fans (finns en del i min familj!) till SM-guldet i fotboll i söndags (ifall någon nu missat det...)

Vårt vardagsrum var förvandlat till läktare (en extra soffa fick bäras in) och det serverades öl (hör idrott och alkohol verkligen ihop???). Katten var med i någons knä ända till AIK gjorde sitt andra mål och därmed tog ledningen - då skrek några så högt att han flög en meter upp och åkte sedan som en oljad blixt in i matrummet. Svisch!

I halvtid åts det pizza, förhandsbeställd, och jag viftade ut ett glas rödvin (typ två matskedar) på dotterns halsband, tröja och blus och på mattan och fönsterkarmen och elementet...jiiz hur mycket vin är två matskedar???

Men nu är det vardag igen!

Igår var det step igen och nu kan jag snart stegen! Så här rolig har nog aldrig en jympa varit, men ju mer jag kan desto roligare blir den! Jag är ju inte direkt känd för bra koordination, hehe. Så snart kan jag nog få till armarna i rörelserna också...Framåt, går det!

Dessvärre är min höft inte riktigt bra...det går bra när jag gympar men sedan är den besvärlig och stelnar till så fort jag är still för länge...ibland gör det ont hela vägen ner i foten. Nu har jag tagit fram kängorna istället för gympaskorna för min promenad till och från jobbet. Kängorna är nog lite stadigare tror jag.

I morgon börjar hattkursen. Åkte förbi biblioteket efter jobbet för att låna hattböcker, bör veta vad för modell jag ska sy innan, finns ingen tid till att fundera över det på kursen.

Fanns bara en hattbok och den hade jag redan hemma. Istället hittade jag tre böcker om stil. De var jag tvungen låna, hihi.

Ja, då var det det där med klimakteriet. Och vallningar. Och svettningar.

Det är en omöjlighet att vara vinterklädd och befinna sig inomhus. Det hjälper inte ens att öppna dragkedjan och knyta upp halsduken. Puh!

För självklart hade de bytt kortsystem sedan jag var där sist. Och det var så länge sedan så jag fick registrera mig på nytt, vid en annan dator förstås, och sedan gå tillbaka och sedan stå och vänta medan biblonisse knackar på datortangenterna och skriver in mitt personnummer hundra gånger eftersom den inte vill ta in det, typ, och jag blir varmare och varmare och varmare...Man vill sliiita av sig jackan!

Nåväl, nu fryser jag (termostaten är lite vajjig...min alltså) koftan åker av och på.

Nu ska jag sätta mig i soffan bredvid maken som hittat ett sportprogram på teven, dricka en god kopp kaffe och kika på hattmodeller i min bok.