Onsdag
Det gick inte så bra med ring-köpet igår, tisdag. Någon slags missuppfattning, så det blir att åka dit i slutet på nästa vecka istället...Hemma från tisdag hade hon sagt till maken, men det skulle nog varit onsdag, för de skulle inte vara hemma förrän sent på kvällen sa sonen som öppnade.
Vi åkte dit innan vi ätit så på hemvägen stannade vi till i Sickla strand och åt på Sjöpärlan (tror jag den hette). Klasisk pizza/pasta restaurang, satte oss i kvällssolen på uteserveringen. Vi beställde pasta med kyckling och kantareller, var okej när man var så hungrig som jag var...och mycket kantareller. Jag tog ett glas rödvin till och ve det smakade vinäger...så illa faktiskt (alltså, jag dricker ju det mesta...) att jag bad om ett annat! Så pass vinkännare är jag att jag känner när ett vin stått framme alltför länge, eller möjligtvis i solen eller nåt. Nya glaset smakade något bättre,men inget höjdarvin faktiskt.
Nu är alla papper med nya låneansökningarna klara, så jag kan posta dem. Äntligen...
Har sovit väldigt bra nu några nätter, så jag har orkat upp ganska tidigt. I morse hade jag allt klart till kl tio, då hade jag varit ute en timme med hunden, ätit frukost och duschat! Och slängt tvätt i tvättmaskinen och satt igång diskmaskinen...
Sökte ju två jobb i fredags men min telefon är tyst. Ibland så tar de hand om ansökningarna allteftersom och ibland så väntar de till ansökningstiden gått ut. Men (pessimisten) tror nog att om de tyckte att jag verkade intressant så skulle de höra av sig ganska direkt...det är det som är synd, att man liksom aldrig hinner visa vad man kan eller skulle kunna lära sig...med tanke på den skogalning jag är, så visst borde jag passa i en skoaffär? (klockrent säger jag!)
Det finns inte så många jobb att söka. Det finns mängder med konstiga säljjobb där man kan tjäna fyrtiotusen lätt som en plätt...de kan ta upp två sidor av lediga jobb sidorna, de söker till varje kommun...driven och målmedveten ska man vara, tror jag är överkvalificerad så jag söker inte! Ja, shit, jag vet, jag måste anmäla mig till arbetsförmedlingen! Vet, vet!
(Jag gör det imorgon!)
Har varit på stan med U. Vi började med att äta lunch i Kungsan, wokad, jättegod kyckling. Sen gick vi runt och tittade i affärer! Jag fyndade en kavaj till maken. Han köpte byxorna som hör till redan i början på sommaren, men nämdes inte köpa kavajen, tyckte den var för dyr. Sedan sa han häromdagen att kanske skulle han unna sig den kavajen i alla fall. Och den springer jag på, nedsatt femtio procent! Så för de pengar vi sparade köpte jag tyg, haha!
Torsdag
Och så blev jag straffad!
Sov inte en blund inatt, låg klarvaken till klockan var sex, då svimmade jag. Upp klockan tio, för jag skulle ha C som gäst på lunch...
Lyckades samla mig så pass att jag kunde baka bröd och förbereda lunchen. Bjöd på chevré chaud på ruccolabädd med tomat till förrätt och stekt lax med pestopotatissallad till varmrätt, brödet förstås och pärlande bordsvatten till det! En riktigt god lunch blev det!
Sedan har jag varit flitig vid symaskinen, knåpat ihop en datorväska och en kasse. I morgon fredag åker vi upp till Piteå, datorn ska med och därav väskan. Jag ska på klassfest på lördag, första nätterna bor vi hos klasskompis M och hon ska få kassen (med ett näsduksfodral i samma tyg).
Jag är rätt trött i kroppen, får den vanliga känslan att jag inte vill gå och sova för jag orkar inte ligga vaken...men jag ska nog ta sista sovagottpillret strax så jag får sova...
torsdag 30 juli 2009
tisdag 28 juli 2009
Planering
Och nu är jag klar! Det må vara jobbigt, och det går en hel dag, men, vilken tillfredsställelse! Det har varit städväder, det har kommit en del regnskurar, så brännan bleknar sakta bort från min kropp...
Igår sedan maken kommit hem och vi ätit lite småplock från kylen, så åkte vi på en liten inspirationsrunda till Bygg-Ole och Fredells. Maken håller på och renoverar vårt badrum på övervåningen. Nu börjar det bli dags för lite planering, dvs hur ska det se ut, vad ska vi ha för färgsättning, vilken stil.
Inte lätt! Det är inte stort, det är snedtak och ekonomin begränsad. Jag tog hem tre kataloger från olika leverantörer och har bläddrat i dem idag. Där finns inte ett badrum under femton kvadrat – det är litet – de flesta är nog på trettio...det ryms både värstingbadkar och dubbelduschar och trippelhandfat! Så det blir att plocka fram den lilla konstnärliga och fiffiga Monkan som finns någonstans och vilar...
I vår tvätt/duschstuga har vi svart golv och vita väggar med några svarta mosaikränder lite slumpmässigt utsatta och svart mosaik i duschen. Högblanka luckor i skåpen och röda handtag. Det är verkligen snyggt och maken gjorde lite infällningar med belysning i kaklet och mosaiken både för prydnad och duschgrejer. Jättenöjda är vi och maken är fantastiskt duktig!
Just nu känns det som om vi planerar färgerna utiftån det. Vi är fortfarande inne på svart/vitt/rött och jag är rädd att det blir för likt. Funderar på mer färg...kanske limegrönt eller orange (som är en älsklingsfärg men inte alla gillar, hihi) Det är trots allt himla kul att planera inredning!
Nu ska vi strax iväg för att köpa min födelsedagspresent...jag har av maken önskat mig en ring, en gaffelkonstring, en speciell variant med stämplarna utåt, lite grov och jag tycker den är skitsnygg! Att jag är med är bara för att vi ska få rätt storlek och rätt modell och så...
Igår sedan maken kommit hem och vi ätit lite småplock från kylen, så åkte vi på en liten inspirationsrunda till Bygg-Ole och Fredells. Maken håller på och renoverar vårt badrum på övervåningen. Nu börjar det bli dags för lite planering, dvs hur ska det se ut, vad ska vi ha för färgsättning, vilken stil.
Inte lätt! Det är inte stort, det är snedtak och ekonomin begränsad. Jag tog hem tre kataloger från olika leverantörer och har bläddrat i dem idag. Där finns inte ett badrum under femton kvadrat – det är litet – de flesta är nog på trettio...det ryms både värstingbadkar och dubbelduschar och trippelhandfat! Så det blir att plocka fram den lilla konstnärliga och fiffiga Monkan som finns någonstans och vilar...
I vår tvätt/duschstuga har vi svart golv och vita väggar med några svarta mosaikränder lite slumpmässigt utsatta och svart mosaik i duschen. Högblanka luckor i skåpen och röda handtag. Det är verkligen snyggt och maken gjorde lite infällningar med belysning i kaklet och mosaiken både för prydnad och duschgrejer. Jättenöjda är vi och maken är fantastiskt duktig!
Just nu känns det som om vi planerar färgerna utiftån det. Vi är fortfarande inne på svart/vitt/rött och jag är rädd att det blir för likt. Funderar på mer färg...kanske limegrönt eller orange (som är en älsklingsfärg men inte alla gillar, hihi) Det är trots allt himla kul att planera inredning!
Nu ska vi strax iväg för att köpa min födelsedagspresent...jag har av maken önskat mig en ring, en gaffelkonstring, en speciell variant med stämplarna utåt, lite grov och jag tycker den är skitsnygg! Att jag är med är bara för att vi ska få rätt storlek och rätt modell och så...
Från skåp till skåp...
Idag är jag en städfru. Jag började med att stor-röja i tvätt/duschstugan – har sett i flera dagar nu hur grymt dammigt det varit...och när jag ändå hade börjat...det där otroligt stökiga linneskåpet, kanske skulle jag ta itu med det!
Så nu har jag: tömt hela linneskåpet, lagt tillbaks alla hela och fräscha badlakan och handdukar, snyggt vikna, ja, jag har t o m sytt nya hankar där det saknats. Jag har strykit alla linne- och bomullshanddukar och vikt fint. Sedan började det ta tid; fick för mig att stryka alla dukar (de flesta är 250x150 cm, typ) och sedan kom jag på att jag hade fler dukar på ett annat ställe och då började jag röja det skåpet och fick en idé om att kanske göra spritskåp där istället...men jag rymmer inte allt i det första linneskåpet, utan jag har plats i en annan garderob...men då måste jag röja där först....
Jisses, det var som att sätta en boll i rullning i nedförslut – tar ju aldrig slut!
Katten, han tyckte det var toppen, ett prydligt linneskåp, så han försökte göra en sovplats där! Men då sa matte nej...
Nu har jag alltså huuur mycket som helst på köksbordet som ska in i garderoben...och min ork och inspiration börjar tryta (därför jag sitter vid datorn, hihi)...fast bara ett röj till så är jag klar med omfördelningen!
Så nu har jag: tömt hela linneskåpet, lagt tillbaks alla hela och fräscha badlakan och handdukar, snyggt vikna, ja, jag har t o m sytt nya hankar där det saknats. Jag har strykit alla linne- och bomullshanddukar och vikt fint. Sedan började det ta tid; fick för mig att stryka alla dukar (de flesta är 250x150 cm, typ) och sedan kom jag på att jag hade fler dukar på ett annat ställe och då började jag röja det skåpet och fick en idé om att kanske göra spritskåp där istället...men jag rymmer inte allt i det första linneskåpet, utan jag har plats i en annan garderob...men då måste jag röja där först....
Jisses, det var som att sätta en boll i rullning i nedförslut – tar ju aldrig slut!
Katten, han tyckte det var toppen, ett prydligt linneskåp, så han försökte göra en sovplats där! Men då sa matte nej...
Nu har jag alltså huuur mycket som helst på köksbordet som ska in i garderoben...och min ork och inspiration börjar tryta (därför jag sitter vid datorn, hihi)...fast bara ett röj till så är jag klar med omfördelningen!
måndag 27 juli 2009
Måndag
Och så var det måndag igen! Dagarna går fort, synd det, för jag har verkligen inte bråttom till första september!
Har sovit inatt, ja flera nätter faktiskt. Alltid någe!
Middagen igår med barnen och deras söta tillbehör var lyckad. Jag gjorde laxpastasåsen, men fick blanda med räkor också, för det fanns inte så mycket gravlax som jag behövde när jag handlade. Så bara för att frångå ursprungsreceptet ännu mer så hackade jag i lite paprika också! Men gott blev det!
Söndagsmiddagar fordrar ju efterrätt också och här hemma så har vi en favorit alla kategorier – marängswiss! Med hemlagad chokladsås...Nyttigt? Nä...men som bomull i magen!
På agendan idag står att betala räkningar (inte kul) och att fylla i en massa papper så vi kan skicka iväg dem, vi har bytt bank och förväntar oss lite lägre månadskostnad men det är såååå mycket papper som ska fyllas i och skickas och det ska ändras och namnteckningar bevittnas att det snart räcker!
Finglasen från igår ska diskas och jag måste väl försöka leta jobb. Kanske ska jag anmäla mej på AF idag. Vi får se. (Jag inser att jag skjuter på vissa saker. Kanske ska kalla mej för strutsen istället)
Jag antar att när jag är klar med räkningarna och disken och papprena så har hela eftermiddagen dragit iväg och då ska jag väl planera? Just det, middag! (Det är nog så att mitt liv mest består av mat?) Men idag känner jag mej heltnollställd och utan inspiration. (Här finns ett alternativ: fram med kokböcker, mattidningar och recept, men, men, det går timmar, då...) Ibland kör jag lite kajsa warg: man-tager-vad-man-haver och passar på att rensa lite. Kan bli både bra och dåligt! Idag får det nog bli den varianten.
Hoppas att min tid räcker till lite sy också! (hmm, ta det lugnt...) Har en idé till en blus.
Jag tänker att även om jag är lite trött i kroppen så har jag iaf sovit och det är faktiskt märkbart vad huvudet arbetar mera när man fått sova! Så det kan ju hända jag hinner sy också!
Har sovit inatt, ja flera nätter faktiskt. Alltid någe!
Middagen igår med barnen och deras söta tillbehör var lyckad. Jag gjorde laxpastasåsen, men fick blanda med räkor också, för det fanns inte så mycket gravlax som jag behövde när jag handlade. Så bara för att frångå ursprungsreceptet ännu mer så hackade jag i lite paprika också! Men gott blev det!
Söndagsmiddagar fordrar ju efterrätt också och här hemma så har vi en favorit alla kategorier – marängswiss! Med hemlagad chokladsås...Nyttigt? Nä...men som bomull i magen!
På agendan idag står att betala räkningar (inte kul) och att fylla i en massa papper så vi kan skicka iväg dem, vi har bytt bank och förväntar oss lite lägre månadskostnad men det är såååå mycket papper som ska fyllas i och skickas och det ska ändras och namnteckningar bevittnas att det snart räcker!
Finglasen från igår ska diskas och jag måste väl försöka leta jobb. Kanske ska jag anmäla mej på AF idag. Vi får se. (Jag inser att jag skjuter på vissa saker. Kanske ska kalla mej för strutsen istället)
Jag antar att när jag är klar med räkningarna och disken och papprena så har hela eftermiddagen dragit iväg och då ska jag väl planera? Just det, middag! (Det är nog så att mitt liv mest består av mat?) Men idag känner jag mej heltnollställd och utan inspiration. (Här finns ett alternativ: fram med kokböcker, mattidningar och recept, men, men, det går timmar, då...) Ibland kör jag lite kajsa warg: man-tager-vad-man-haver och passar på att rensa lite. Kan bli både bra och dåligt! Idag får det nog bli den varianten.
Hoppas att min tid räcker till lite sy också! (hmm, ta det lugnt...) Har en idé till en blus.
Jag tänker att även om jag är lite trött i kroppen så har jag iaf sovit och det är faktiskt märkbart vad huvudet arbetar mera när man fått sova! Så det kan ju hända jag hinner sy också!
söndag 26 juli 2009
Söndagstankar
Idag är en dag när man betalar tillbaka. Två partykvällar på rad – jisses! Kan berätta att jag är rätt så seg i huvudet idag. Men när man sitter ute, kvällen är skön, maten god och vinet gott, ja då har man liksom ingen tanke på nästa dag...
Vi cyklade ju dit, sedan när det var dags för avslut, var det mörkt och vi var trötta, så vi fick låna en säng att sova i. Efter frukosten så cyklade vi hem och då kände jag att min kropp var trött...
Vi fick förstås god mat och grekiskinspirerad. Grillspett, tzaziki, fetaost, grekisk sallad och potatis. Mums! Och massor med vin!
Det är dags att börja tänka på mat igen. Herregud, gör jag inget annat än planerar mat och äter? Men eftersom det är söndag idag så ska de vuxna barnen med tillbehör komma på middag. Och idag får det nog bli något enkelt som inte tar för mycket energi av frun! Jag tror att jag ska göra min laxsås som är så god till pasta. Och enkel. Fräser massor med lök, i med creme fraiche, puttra, puttra, gravad lax i tärningar, i med dem och i med dill. Salt och peppar. Klart!
Och apropå vin. Det är lätt att sitta och skriva att man är bakis och oja sig lite. Men det finns de som har det värre. Maken har en kusin som är alkoholist. Hon är ett par år yngre, blev för ett par år sedan dumpad av sin man (som oavsett hennes problem är en riktig idiot!) som träffat en annan och kanske var det då som det spårade ur rejält. Vi är fruktansvärt dåliga på att stötta henne – hon har bara min man och hans syster om man bortser från de egna barnen. Vi orkar inte riktigt. Hon har supit bort sitt jobb, men hon lyckas få behandlingshem lite nu och då – men hon avbryter alltid behandlingen av olika anledningar. Maken har lånat ut pengar (ser vi aldrig mer!) och ibland har vi handlat mat. Vi vet ju att pengarna går till sprit.
I dag ringde hon igen och ville låna pengar...hon hade lovat bjuda sin dotter på middag men är förstås pank, såklart, och jag hörde tröttheten i makens röst, att, javisst, får jag tillbaka dem någon gång?
Det är lätt att köpa sig fri.
Vi cyklade ju dit, sedan när det var dags för avslut, var det mörkt och vi var trötta, så vi fick låna en säng att sova i. Efter frukosten så cyklade vi hem och då kände jag att min kropp var trött...
Vi fick förstås god mat och grekiskinspirerad. Grillspett, tzaziki, fetaost, grekisk sallad och potatis. Mums! Och massor med vin!
Det är dags att börja tänka på mat igen. Herregud, gör jag inget annat än planerar mat och äter? Men eftersom det är söndag idag så ska de vuxna barnen med tillbehör komma på middag. Och idag får det nog bli något enkelt som inte tar för mycket energi av frun! Jag tror att jag ska göra min laxsås som är så god till pasta. Och enkel. Fräser massor med lök, i med creme fraiche, puttra, puttra, gravad lax i tärningar, i med dem och i med dill. Salt och peppar. Klart!
Och apropå vin. Det är lätt att sitta och skriva att man är bakis och oja sig lite. Men det finns de som har det värre. Maken har en kusin som är alkoholist. Hon är ett par år yngre, blev för ett par år sedan dumpad av sin man (som oavsett hennes problem är en riktig idiot!) som träffat en annan och kanske var det då som det spårade ur rejält. Vi är fruktansvärt dåliga på att stötta henne – hon har bara min man och hans syster om man bortser från de egna barnen. Vi orkar inte riktigt. Hon har supit bort sitt jobb, men hon lyckas få behandlingshem lite nu och då – men hon avbryter alltid behandlingen av olika anledningar. Maken har lånat ut pengar (ser vi aldrig mer!) och ibland har vi handlat mat. Vi vet ju att pengarna går till sprit.
I dag ringde hon igen och ville låna pengar...hon hade lovat bjuda sin dotter på middag men är förstås pank, såklart, och jag hörde tröttheten i makens röst, att, javisst, får jag tillbaka dem någon gång?
Det är lätt att köpa sig fri.
lördag 25 juli 2009
Musslor och tryfflar
Ja herregud vad gott vi åt igår! Först gick vi till Monks, men där hade de mussel-uppehåll i sommar...den vänlige bartendern rekommenderade då Belgo bar och ringde och bokade bord åt oss där.
Vädret visade sig från sin allra bästa sida, molnen försvann och det blev varmt och skönt. Bord ute fick vi och vi beställde deras musslor och sedan vräkte vi i oss! Det var de godaste musslor jag ätit på länge. Kolhydrater eller ej - de var kokade i öl! Sedan serverades det förstås pommes frites till men jag åt bara några majonnäsdoppade...jag och K drack rödvin till, funkade faktiskt!Hade spanat in efterrätt, de hade tryfflar och menyn föreslog kriek till. (Körsbärsöl för den oinvigde.)
Så när mättnaden hade lagt sig slog jag till på tryfflarna. Och det var de största tryfflar jag sett...de var stora som glassbollar. En med mörk choklad, en med vit choklad och en med hasselnöt och mjölkchoklad. Har ni någon aning om hur goda de var? Jisses, hela min GI-diet sprack på en gång! Och förstår ni hur gott det var med krieken till? Jag blir salig när mat är gott!
Och i sådana stunder så bryr jag mig inte om vikt...då är jag bara lycklig att jag får vara med om det!
Så lycklig blev jag i Grekland, när vi var på Traditional i Petra och kyparen bara ställde fram fat efter fat med olika sorters mat. Och brödet var hembakt och vinet enkelt, och, oh, vad jag åt. Tyst, sa inget. C och U de tjattrade och stoppade upp faten så jag fick säga åt de att skärpa sig! C skrattade och sa, se på henne, man kan se hur hon njuter!
God mat blir det med all sannolikhet ikväll med , vi ska på middag hos U och D. Vi hade tänkt cykla, men nyss hörde jag åskan? Ser soligt ut ändå, det blir nog cykeln!
Vädret visade sig från sin allra bästa sida, molnen försvann och det blev varmt och skönt. Bord ute fick vi och vi beställde deras musslor och sedan vräkte vi i oss! Det var de godaste musslor jag ätit på länge. Kolhydrater eller ej - de var kokade i öl! Sedan serverades det förstås pommes frites till men jag åt bara några majonnäsdoppade...jag och K drack rödvin till, funkade faktiskt!Hade spanat in efterrätt, de hade tryfflar och menyn föreslog kriek till. (Körsbärsöl för den oinvigde.)
Så när mättnaden hade lagt sig slog jag till på tryfflarna. Och det var de största tryfflar jag sett...de var stora som glassbollar. En med mörk choklad, en med vit choklad och en med hasselnöt och mjölkchoklad. Har ni någon aning om hur goda de var? Jisses, hela min GI-diet sprack på en gång! Och förstår ni hur gott det var med krieken till? Jag blir salig när mat är gott!
Och i sådana stunder så bryr jag mig inte om vikt...då är jag bara lycklig att jag får vara med om det!
Så lycklig blev jag i Grekland, när vi var på Traditional i Petra och kyparen bara ställde fram fat efter fat med olika sorters mat. Och brödet var hembakt och vinet enkelt, och, oh, vad jag åt. Tyst, sa inget. C och U de tjattrade och stoppade upp faten så jag fick säga åt de att skärpa sig! C skrattade och sa, se på henne, man kan se hur hon njuter!
God mat blir det med all sannolikhet ikväll med , vi ska på middag hos U och D. Vi hade tänkt cykla, men nyss hörde jag åskan? Ser soligt ut ändå, det blir nog cykeln!
fredag 24 juli 2009
Äntligen fredag
I går kväll var jag på mitt fd jobb för att skriva på alla papper, då det av någon anledning dragit ut på tiden – begravningar, semestrar och en obefintlig logistik från min fd arbetsgivare. Jag hade egentligen ingen lust, men jag vet ju att det måste göras.
Det märkliga är när jag kommer dit och chefen hälsar som vanligt (han såg nästan glad ut att se mig) och det är precis som om inget hänt. Jag t o m får ett presentkort på 1500 så att ”jag ska komma dit igen”. Varför? De vill ju inte ha mig där? Det sa jag ju så klart inte (fegis!), snålheten tog väl över, vem vet, jag kanske är fattig snart.
I går kväll tog jag en insomningstablett. Jag fick några av min mamma efter pappas bortgång och hade en kvar. Så jag somnade vid tio-tiden, vaknade vid tre, upp på toa, somnar om, och vaknade nio i morse. Utvilad!
Långpromenad med hunden, sedan frukost, och sedan skrev jag två arbetsansökningar! Kan en natts sömn verkligen göra så mycket? Förstår nog att jag måste ringa läkare och be om egna sova-gott-piller! Har en tanke på att be om ett sköldkörtelprov också, min viktuppgång kan ju faktiskt ha med sådant att göra – också. För även om jag är en gottegris så äter vi normalt ganska nyttig mat här hemma. (Ja, jag vet, jag ska börja på Friskis efter sommaren)
Men jag brukar vara duktig på att dra mig för att ringa läkare. Jag tycker det är svårt förklara vad jag vill...
Vädret är varmt, men mulet. Jag behöver sol för att behålla lite solbränna från Grekland!
Jag och maken ska snart åka in till stan och träffa hans syster och hennes man. Vi ska äta musslor, troligen på ett ställe som heter Monks. Gott, gott, älskar musslor, och det är ju inte många kolhydrater i det heller! Hoppas de har fullkornsbröd...
Så mitt största problem just nu är ju förstås vad jag ska ha på mig...De byxor jag sydde som gör min häck till en lagårdsdörr? Kanske om jag har en tunika som går över? Eller ska jag ta min linneklänning? Den svarta och med tajts under? Eller min köpta desigual-klänning, den med draken? Den kan jag också ha tights under. (Tights har jag bara för att låren inte ska fastna i varandra när jag går och det är lite varmt ute...)
Hmmm, det blir nog desigual-klänningen! Visserligen blir ändan lite bred i den också, men jag tar en titt i min lyckospegel innan jag går hemifrån så ...
Jag har upptäckt att min spegel i syrummet gör mig smal och slimmad...tog ett tag innan jag förstod varför allt som var så snyggt i syrummet såg så fruktansvärt ut i hallspegeln. Min lyckospegel kanske kommer från de där skrattspeglarna på Gröna Lund; men en titt i den innan man går hemifrån och man tror att man är värsta bruden! Och sedan är det bara låtsas och undvika andra speglar, hihi.
Och jag avslutar idag med att säga att jag inte har ätit en endaste godis eller chokladbit sedan Polly-påsen i onsdagskväll!
Det märkliga är när jag kommer dit och chefen hälsar som vanligt (han såg nästan glad ut att se mig) och det är precis som om inget hänt. Jag t o m får ett presentkort på 1500 så att ”jag ska komma dit igen”. Varför? De vill ju inte ha mig där? Det sa jag ju så klart inte (fegis!), snålheten tog väl över, vem vet, jag kanske är fattig snart.
I går kväll tog jag en insomningstablett. Jag fick några av min mamma efter pappas bortgång och hade en kvar. Så jag somnade vid tio-tiden, vaknade vid tre, upp på toa, somnar om, och vaknade nio i morse. Utvilad!
Långpromenad med hunden, sedan frukost, och sedan skrev jag två arbetsansökningar! Kan en natts sömn verkligen göra så mycket? Förstår nog att jag måste ringa läkare och be om egna sova-gott-piller! Har en tanke på att be om ett sköldkörtelprov också, min viktuppgång kan ju faktiskt ha med sådant att göra – också. För även om jag är en gottegris så äter vi normalt ganska nyttig mat här hemma. (Ja, jag vet, jag ska börja på Friskis efter sommaren)
Men jag brukar vara duktig på att dra mig för att ringa läkare. Jag tycker det är svårt förklara vad jag vill...
Vädret är varmt, men mulet. Jag behöver sol för att behålla lite solbränna från Grekland!
Jag och maken ska snart åka in till stan och träffa hans syster och hennes man. Vi ska äta musslor, troligen på ett ställe som heter Monks. Gott, gott, älskar musslor, och det är ju inte många kolhydrater i det heller! Hoppas de har fullkornsbröd...
Så mitt största problem just nu är ju förstås vad jag ska ha på mig...De byxor jag sydde som gör min häck till en lagårdsdörr? Kanske om jag har en tunika som går över? Eller ska jag ta min linneklänning? Den svarta och med tajts under? Eller min köpta desigual-klänning, den med draken? Den kan jag också ha tights under. (Tights har jag bara för att låren inte ska fastna i varandra när jag går och det är lite varmt ute...)
Hmmm, det blir nog desigual-klänningen! Visserligen blir ändan lite bred i den också, men jag tar en titt i min lyckospegel innan jag går hemifrån så ...
Jag har upptäckt att min spegel i syrummet gör mig smal och slimmad...tog ett tag innan jag förstod varför allt som var så snyggt i syrummet såg så fruktansvärt ut i hallspegeln. Min lyckospegel kanske kommer från de där skrattspeglarna på Gröna Lund; men en titt i den innan man går hemifrån och man tror att man är värsta bruden! Och sedan är det bara låtsas och undvika andra speglar, hihi.
Och jag avslutar idag med att säga att jag inte har ätit en endaste godis eller chokladbit sedan Polly-påsen i onsdagskväll!
torsdag 23 juli 2009
Brödbak och lunch
Ny dag.
Klev upp alldeles för sent, strax innan elva. Känner mej som en tonåring som sover bort hela dagarna och tro mej, det har jag faktiskt ingen lust med!
Lyckades iaf släpa mej ut med stackars hunden :) Tur ändå att hon finns så hon tvingar mig ut och få luft!
För att inte verka alltför inaktiv så har jag bakat limpor idag, 4 härliga rågsiktslimpor på en surdegsvariant. På så sätt blir brödet lite bättre (ur gå-ner-i-vikt synpunkt) och det vill jag ju.
Som vanligt tror jag att jag bestämt mig nu...Nu ska det minsann vara slut på detta godisätande. Igen.
Därför bestod min lunch idag av en ost- och lökomelett med tomater bredvid. (Se, nu börjar det likna en riktig blogg – vad man äter, vilka kläder man tar på sig, hur man målar sej, osv.)
En GI-kokbok finns att tillgå för planeringen av middag. Egentligen är jag sushi-sugen, men det är ju fruntimmersveckan och då är ju allt surt. Eller är det fuktigt? Hmmm, jag är ju hellre fuktig än sur!
Två jobb har jag hittat som jag borde söka. Butiksjobb, det ena med skor och det andra med kläder. Har fått knepiga tankar om att jag inte vill återgå till matbranschen. Det är ju så smart att försöka byta inriktning mitt i värsta lågkonjukturen, eller hur? När man inte ens vet om man får jobb i sin egen bransch...Ja, här kom då pessimist-Monkans rätta jag fram.
Positiv måste man vara! Ja! Glad, positiv och lycklig! Tro mig, jag försöker...
Klev upp alldeles för sent, strax innan elva. Känner mej som en tonåring som sover bort hela dagarna och tro mej, det har jag faktiskt ingen lust med!
Lyckades iaf släpa mej ut med stackars hunden :) Tur ändå att hon finns så hon tvingar mig ut och få luft!
För att inte verka alltför inaktiv så har jag bakat limpor idag, 4 härliga rågsiktslimpor på en surdegsvariant. På så sätt blir brödet lite bättre (ur gå-ner-i-vikt synpunkt) och det vill jag ju.
Som vanligt tror jag att jag bestämt mig nu...Nu ska det minsann vara slut på detta godisätande. Igen.
Därför bestod min lunch idag av en ost- och lökomelett med tomater bredvid. (Se, nu börjar det likna en riktig blogg – vad man äter, vilka kläder man tar på sig, hur man målar sej, osv.)
En GI-kokbok finns att tillgå för planeringen av middag. Egentligen är jag sushi-sugen, men det är ju fruntimmersveckan och då är ju allt surt. Eller är det fuktigt? Hmmm, jag är ju hellre fuktig än sur!
Två jobb har jag hittat som jag borde söka. Butiksjobb, det ena med skor och det andra med kläder. Har fått knepiga tankar om att jag inte vill återgå till matbranschen. Det är ju så smart att försöka byta inriktning mitt i värsta lågkonjukturen, eller hur? När man inte ens vet om man får jobb i sin egen bransch...Ja, här kom då pessimist-Monkans rätta jag fram.
Positiv måste man vara! Ja! Glad, positiv och lycklig! Tro mig, jag försöker...
onsdag 22 juli 2009
Tankar innan godnatt
Jag har haft svårt att sova ett antal nätter nu. Har förstås mina aningar om varför - oro, oro och lite mer oro. Och förträngningen av verkligheten...
Anyway...har gått upp rätt mycket i vikt också denna vår/sommar. Jag har alltid trott att problem och svårigheter fått folk att gå ner i vikt men det gäller tydligen inte mig. Efter min viktnedgång när jag hade affären och sedan när jag började gå upp igen är det som om min kropp inte vill sluta gå upp. Varenda tugga ger ett hekto plus...
Visst, avsaknaden av rörelse de senaste åren gör säkert också sitt. I kombination av ett vansinnigt sötbegär nu, faktiskt värre än vanligt. Det är som jag får en sekunds tröst för varje polly jag stoppar in i munnen - och sedan när påsen prasslar tom då svär jag tyst för mig själv och får ångest över att jag vräkte i mig dem.
För arton år sedan slutade jag röka. Det gick bra, lätt som en plätt faktiskt. Då var det svårt att förstå alla gånger man slutat och börjat. Men nu känns det som om det är hundra resor värre att sluta stoppa i sig dessa sötsaker. Jag tror på GI. Socker måste vara grymt beroendeframkallande!
Jag ska ta itu med min vikt och mitt sockerbegär.
Jag gör det i morgon.
Nu borde jag gå och sova. Men...eftersom jag haft så svårt att sova, drar jag mig för att gå till sängen, för jag orkar inte ligga vaken...
Ändå är jag så trött, så trött. Efterverkningar av förkylningen, trött i kroppen. Men kan inte sova. Vill bara lägga ner huvudet på kudden och känna hur kroppen sjunker ner i madrassen och somna. Sedan vill jag vakna pigg och utvilad på morgonen.
För att orka ta itu med allt.
Flera kvällar nu har jag suttit uppe och sytt långt in på natten. Det är som om tröttheten blivit en sådan duracell-kanin, man får nästan energi av tröttheten. Orkar, orkar.
Men tro inte jag är vaken hela tiden! För framåt morgonkvisten, då somnar jag minsann. Och vaknar efter ett tag, men då är jag såå trött att jag inte orkar upp och så somnar jag igen.
Ja, jäkla skit, hur får man ordning på det här då?
Nåväl, det här är ju en blogg, gubevars, så låt mig berätta vad vi ätit till middag idag! Jag förberedde på förmiddagen en potatis och purjolökssoppa. Hade nämligen mandelpotatis kvar efter en surströmmingslunch i förra veckan. Så jag kokade den innan lunch, då åkte jag iväg med hunden och hämtade upp H och två hundar till. Vi åkte till Velamsund och käkade dyr (och fet dessutom med tanke på vikten) lunch och sedan promenerade vi med hundarna. Vädret klarnade upp och det blev en mycket trevlig eftermiddag.
När jag kom hem sedan så bakade jag ett vitlöksbröd och jag gjorde serrano-chips som jag serverade till soppan. En riktigt god middag blev det!
Sedan blev jag så trött (igen!) och fastnade framför soffan och teven. Säsongspremiär för Stilakuten med Trinny och Susannah och ta mej den om det inte handlade om hur tjockisar ska klä sig...svårt komma undan tydligen. Jag får tecken hela tiden!
Så jag lyckades klämma en påse Polly ikväll med!
Kolhydrater eller inte - jag har mer nybakt bröd som ska in i frysen. Men jag gör mig nog en kaviarmacka innan jag försöker gå och lägga mig!
Anyway...har gått upp rätt mycket i vikt också denna vår/sommar. Jag har alltid trott att problem och svårigheter fått folk att gå ner i vikt men det gäller tydligen inte mig. Efter min viktnedgång när jag hade affären och sedan när jag började gå upp igen är det som om min kropp inte vill sluta gå upp. Varenda tugga ger ett hekto plus...
Visst, avsaknaden av rörelse de senaste åren gör säkert också sitt. I kombination av ett vansinnigt sötbegär nu, faktiskt värre än vanligt. Det är som jag får en sekunds tröst för varje polly jag stoppar in i munnen - och sedan när påsen prasslar tom då svär jag tyst för mig själv och får ångest över att jag vräkte i mig dem.
För arton år sedan slutade jag röka. Det gick bra, lätt som en plätt faktiskt. Då var det svårt att förstå alla gånger man slutat och börjat. Men nu känns det som om det är hundra resor värre att sluta stoppa i sig dessa sötsaker. Jag tror på GI. Socker måste vara grymt beroendeframkallande!
Jag ska ta itu med min vikt och mitt sockerbegär.
Jag gör det i morgon.
Nu borde jag gå och sova. Men...eftersom jag haft så svårt att sova, drar jag mig för att gå till sängen, för jag orkar inte ligga vaken...
Ändå är jag så trött, så trött. Efterverkningar av förkylningen, trött i kroppen. Men kan inte sova. Vill bara lägga ner huvudet på kudden och känna hur kroppen sjunker ner i madrassen och somna. Sedan vill jag vakna pigg och utvilad på morgonen.
För att orka ta itu med allt.
Flera kvällar nu har jag suttit uppe och sytt långt in på natten. Det är som om tröttheten blivit en sådan duracell-kanin, man får nästan energi av tröttheten. Orkar, orkar.
Men tro inte jag är vaken hela tiden! För framåt morgonkvisten, då somnar jag minsann. Och vaknar efter ett tag, men då är jag såå trött att jag inte orkar upp och så somnar jag igen.
Ja, jäkla skit, hur får man ordning på det här då?
Nåväl, det här är ju en blogg, gubevars, så låt mig berätta vad vi ätit till middag idag! Jag förberedde på förmiddagen en potatis och purjolökssoppa. Hade nämligen mandelpotatis kvar efter en surströmmingslunch i förra veckan. Så jag kokade den innan lunch, då åkte jag iväg med hunden och hämtade upp H och två hundar till. Vi åkte till Velamsund och käkade dyr (och fet dessutom med tanke på vikten) lunch och sedan promenerade vi med hundarna. Vädret klarnade upp och det blev en mycket trevlig eftermiddag.
När jag kom hem sedan så bakade jag ett vitlöksbröd och jag gjorde serrano-chips som jag serverade till soppan. En riktigt god middag blev det!
Sedan blev jag så trött (igen!) och fastnade framför soffan och teven. Säsongspremiär för Stilakuten med Trinny och Susannah och ta mej den om det inte handlade om hur tjockisar ska klä sig...svårt komma undan tydligen. Jag får tecken hela tiden!
Så jag lyckades klämma en påse Polly ikväll med!
Kolhydrater eller inte - jag har mer nybakt bröd som ska in i frysen. Men jag gör mig nog en kaviarmacka innan jag försöker gå och lägga mig!
Begravning Semester Arbetslös
Sådan rubrik, va?
Men eftersom jag inte skrivit i min blogg i princip sedan jag startade den så har det ju hänt en del...
Jag hoppar hela vintern då, antagligen försvann den i ett töcken bara; arbete och sova...
Begravningen var min pappas, han gick bort i maj i lungcancer. Han var sjuk ett tag, blev sedan markant sämre och hamnade efter en del sjukhusvistelser på sista anhalten, hemmet, så jag fick ledigt några dagar för att åka upp och hälsa på honom medan han fortfarande var lite klar i knoppen.
Bra, han var "pigg" och glad att jag var där.
Kommer hem, jobbar och ska ha möte (bestämdes precis innan jag åkte upp) med chefen och kusin mellanchef (chefens kusin, inte min, tack och lov...). Jag gör en lång historia kort: Jag har under en längre tid trakasserats av nye kocken. Punkt. Jag lackar ur på honom emellanåt, gillar inte att bli behandlad som en mindre vetande. Han är oskyldig, jämt. Jag är en sur och vresig klimakteriekärring. Eftersom han inte behandlar de andra (mest män/killar och några släkt till chefen) som han behandlar mej, så lägger han fram en del förändringsförslag angående verksamheten: han tänker ju på företagets bästa. Det beslutas att det ska göras en del omändringar i vissa förfaranden på min arbetsplats och (surprise!) han ska få ett övergripande ansvar och i och med det hamnar jag under honom, dvs han ska bestämma över mig...
När vi sitter där på mötet så får jag onda aningar. Frågan, Hur ställer du dej till det? hinner jag inte ens besvara innan erbjudandet om att gå (direkt, jajamensann) och få lön några månader kommer över chefens läppar.
Jag går hem och funderar. Jag går inte tillbaks.
Sitter hemma och andas i några dagar och försöker förstå vad som hände. Mamma ringer och slutet är nära för pappa. Jag åker upp och vi vakar några dagar vid dödsbädden innan han slutligen får somna in. Jag stannar några dagar extra, har ju ändå inget jobb gå till...
Begravning helgen innan midsommar.
Sedan åker vi på semester, två Greklandsveckor som varit inbokade sedan jul eftersom vi fyller en jävla massa år i år, jag och maken. Barnen kommer ner vecka två, likaså några av våra vänner. Vi har två toppenveckor (om man bortser från att en av våra medföljande vänner sliter av en hälsena vid en tennismatch och måste åka hem med sin fru...) och jag vägrar tänka på min framtid!
Och nu, ja nu är semestern över, maken jobbar och jag, jag är ofrånkomligen arbetslös. Och jag har lite svårt att inse det, förträngningmekanismen har tagit över!
Min återkommande tanke är hela tiden: jag tar itu med det i morgon...
I morgon.
Jag gör det i morgon.
Men eftersom jag inte skrivit i min blogg i princip sedan jag startade den så har det ju hänt en del...
Jag hoppar hela vintern då, antagligen försvann den i ett töcken bara; arbete och sova...
Begravningen var min pappas, han gick bort i maj i lungcancer. Han var sjuk ett tag, blev sedan markant sämre och hamnade efter en del sjukhusvistelser på sista anhalten, hemmet, så jag fick ledigt några dagar för att åka upp och hälsa på honom medan han fortfarande var lite klar i knoppen.
Bra, han var "pigg" och glad att jag var där.
Kommer hem, jobbar och ska ha möte (bestämdes precis innan jag åkte upp) med chefen och kusin mellanchef (chefens kusin, inte min, tack och lov...). Jag gör en lång historia kort: Jag har under en längre tid trakasserats av nye kocken. Punkt. Jag lackar ur på honom emellanåt, gillar inte att bli behandlad som en mindre vetande. Han är oskyldig, jämt. Jag är en sur och vresig klimakteriekärring. Eftersom han inte behandlar de andra (mest män/killar och några släkt till chefen) som han behandlar mej, så lägger han fram en del förändringsförslag angående verksamheten: han tänker ju på företagets bästa. Det beslutas att det ska göras en del omändringar i vissa förfaranden på min arbetsplats och (surprise!) han ska få ett övergripande ansvar och i och med det hamnar jag under honom, dvs han ska bestämma över mig...
När vi sitter där på mötet så får jag onda aningar. Frågan, Hur ställer du dej till det? hinner jag inte ens besvara innan erbjudandet om att gå (direkt, jajamensann) och få lön några månader kommer över chefens läppar.
Jag går hem och funderar. Jag går inte tillbaks.
Sitter hemma och andas i några dagar och försöker förstå vad som hände. Mamma ringer och slutet är nära för pappa. Jag åker upp och vi vakar några dagar vid dödsbädden innan han slutligen får somna in. Jag stannar några dagar extra, har ju ändå inget jobb gå till...
Begravning helgen innan midsommar.
Sedan åker vi på semester, två Greklandsveckor som varit inbokade sedan jul eftersom vi fyller en jävla massa år i år, jag och maken. Barnen kommer ner vecka två, likaså några av våra vänner. Vi har två toppenveckor (om man bortser från att en av våra medföljande vänner sliter av en hälsena vid en tennismatch och måste åka hem med sin fru...) och jag vägrar tänka på min framtid!
Och nu, ja nu är semestern över, maken jobbar och jag, jag är ofrånkomligen arbetslös. Och jag har lite svårt att inse det, förträngningmekanismen har tagit över!
Min återkommande tanke är hela tiden: jag tar itu med det i morgon...
I morgon.
Jag gör det i morgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
