Söndag

Söndag. Jag njuter av att vara ledig på helgerna – det är ju en ny grej för mig – men mycket blir inte gjort...Det är klart, jag gör saker, jag tvättar, städar, plockar disk, bakar och lagar mat. Ibland gympar jag. Vi är ute med hunden. Och sedan är det liksom dags att gå och lägga sig. Känns lite snopet emellanåt. Tänker att nästa helg, då, då ska jag sy jackan/kappan. (Jag har en kusin jag lekte mycket med som barn, vi var lika gamla. Hennes pappa lovade alltid henne en massa, t ex ”När det blir vår ska du få en ny stor, fin, röd cykel.” Hon blev jätteglad. När det sedan blev vår så fick hon en gammal, liten, blå cykel och hennes pappa sa: ”Men nästa vår ska du få en ny stor, röd, fin cykel.” Och hon var lika glad ändå. Hon förstod nog aldrig att hon blev lurad. Lite så känner jag mig, fast mot mig själv. ”Men nästa helg, då ska jag sy!”...)

I fredags efter jobbet åkte jag till Syfestivalen i Kista. Där köpte jag fem olika jerseytyger och ett klänningsmönster. Sedan åkte jag hem. Jag var där i en timme. Inte mycket till mässbesökare jag inte! Men jag blir lite stressad på något vis. Mycket folk, trångt, varmt (fast jag hade hängt in kappan och ryggsäcken – det kostade trettifem spänn!) Mycket kärringar som var i vägen och för mycket barnvagnar och för mycket av allt! Men visst, jag är nöjd med mina inköp, hade jag haft mer pengar hade jag köpt mer. Men även jag har mina ekonomiska begränsningar...

A-kassan strular med mig. Jag ringde dem igen i veckan och sa att jag visst hade skickat in en anmälan om arbetslöshet. Tre tysta minuter (de måste vara socialt obegåvade, kan de inte prata!?) och sedan:
”Du blev ju arbetslös den första september.”
Tystnad. Ehh, jaså det var en fråga.
”Ja.” svarar jag.
”Ansökan kom in den sjuttonde augusti. Man kan inte vara arbetslös i förväg.” (???Jiiz...)
”På arbetsförmedlingen sa de att man kunde skicka in den innan och sedan om jag blev arbetslös, alltså inte fick jobb direkt, så aktiveras den den första september när man besöker arbetsförmedlingen.” sa jag.
”Nej, så kan man inte göra.”
Tystnad.

Jag orkar inte diskutera med dem. Jag kan skicka en ny på nätet. Sa hon till slut. Milde tid!

A-kassan kommer att bli en principsak för mig. Jag anser att jag borde få ersättning för de två veckorna jag faktiskt var arbetslös. Och jag borde ha rätt att stämpla upp till hundra procent de första sjuttiofem dagarna. Jag blir så irriterad på allt strul, deras långa handläggningstider; jag menar, det tog en och en halv månad innan jag fick veta att anmälan var fel? Jag har aldrig i mitt liv innan erhållit någon form av bidrag, alltid gjort rätt för mig och alltid varit så förbannat ärlig att jag tamejtusan tänker strida för den lilla uppstämplingsprocenten! (Och jag har ju faktiskt varit med och betalat för den här rättigheten jag aldrig utnyttjat tidigare!)

Idag blir det vinkokta musslor till middag. Och till det ett gott nybakt durumvetebröd. (V kommer att älska det!) Alla kommer, även äldste sonens flickvän, det är trevligt för hon studerar i Lund och kan inte vara med lika ofta.


Dukat och klart inför söndagsmiddagen!