Yrkesarbetande

Oj, tänk vad hårt det är att jobba...!

Det är förstås ovanan och att jag är lite ”nybörjare”, men jag är ganska trött på kvällarna. Sedan är det ju en massa annat, jag är ganska ihärdig med min gympa. Jag och U har hittat ett nytt krävande pass – ki-box...första gången (hmm, enda än så länge, fast jag ska i kväll också!) trodde jag nog att jag skulle dö...eller i alla fall svimma...man kör par och ibland byter man partner; alltså är det svårt ”fuska”...

Jag känner mig lite ”häftig” faktiskt, som om man är med i en film, typ...Upptäckte dagen efter ett par outnyttjade muskler mellan skulderbladen! (Ja, inte bara där...)

Det känns som om det går bra på jobbet – jag har jobbat drygt en vecka. Tre dagar har jag lagat maten själv. För noga journal om vad som blir för mycket, för lite och andra synpunkter (som jag bett personalen om). Jag har beställt varor och planerat menyer och jag har bakat bröd.

Bröd, ja...mina tre surdegar glömdes bort, de blev jätteledsna och ville inte mer, russinjästen kom igång, sen glömde jag den på bänken och dödade den; eller om det var blomflugorna som drunknade i den som gjorde att den inte gick använda...

Nu ska jag om någon dag sätta surdeg igen – tredje gången gillt!?

Tycker mycket om söder. Promenerar till och från Londonviadukten morgon och eftermiddag och nu har jag börjat våga vidga mina promenader även om de ännu är rätt ”enkla”. Jag fastnar vid små skyltfönster, jag inspireras av de små butikerna, blir kaffesugen av sköna kaféer och jag blir hungrig av restauranger. Och jag tror jag ler hela tiden...