Bilar

Tror att det var första gången i mitt liv jag besökte så många bilhandlarfirmor med så lite bilar...att hitta en begagnad småbil till mamma visar sig nog inte bli helt lätt...

Det är ganska spännande. Min mamma kan inte riktigt bestämma sig hur hon ska göra med bilen. Å ena sidan ser hon hög kostnad kontra hur lite, lite hon kör. Å andra sidan har hon svårt ge upp den frihet hon upplever bara av att ha en bil i garaget oavset hur lite, lite hon kör.
Hon bor mitt i stan, hon kan gå till Ica eller Konsum eller hela citykärnans utbud av materiella ting. Nittionio procent av hennes vänner och bekanta bor inom en km radie från hennes lägenhet. Hon tycker också om att cykla.

Vi åker runt och letar småbil (tanken var att hon skulle kunna provköra småbilar för att hitta en modell och typ som passar henne även om hon kanske köper privat), utbudet är lågt. Hon provkör faktiskt en Polo. Bilförsäljarna är ett under av vänlighet, hon erbjuds provkörningar, de letar på nätet, de drar ut info åt henne, osv. Och mamma avslutar i princip varje besök med: jaa, egentligen så behöver jag ju ingen bil...Bilhandlarna blir lite långa i ansiktet och jag och maken ler lite undvikande...

Vi hann också med att besöka minneslunden där pappas aska är utströdd. Jag upplever alltid minneslundar som väldigt fina platser för minnen och eftertanke; jag vill finnas i en sådan när jag är borta.

Slutligen fick jag äta min pitefavorit till lunch: parisare...det är inte en köttfärsbiff med ägg, utan en stor skiva ”falu”korv, grillad mellan två hamburgerbröd. Jag tar alltid stark senap och rå lök som enda tillbehör och i sin enkelhet är det den godaste korv jag äter! (Man kan få parisare vid Slussen också, men det hör liksom Pite till...)

Och apropå mat...Vi hade bestämt oss för att gå ut och äta på kvällen, vädret var fantastiskt och det finns en restaurang inte långt från mamma nere vid vattnet som heter Sjöbodan och där vi har ätit väldigt gott andra somrar.

Andra somrar men inte i sommar...Nu tror ni säkert att jag är väldigt kräsen av mej, hihi, men faktum är att jag gärna går ut och äter och jag kan vara minst lika nöjd av enkel mat på lite billigare ställen som på exklusiva ställen. Faktiskt är det ju så att jag oftare äter på enkla ställen, man har ju inte begränsat med pengar!

Nu hade de en sommarmeny på detta ställe, egetligen var det inget som direkt lockade, men till slut bestämde sig jag och mamma för räkor med vitlöksbröd och aioli (jag vet att det är räkor som varit frysta, färska räkor en måndag så högt upp finns inte, fel kust och för långt avstånd och för dyrt) och maken bestämmer sig för tunna revben och cole slow (hmm,hur stavas det? Hjärnsläpp.)

Revbenen är slut. (Nej, vänta, det börjar med att bordet är jättedammigt och kyparen ställer fram bestick utan att torka av, så vi får be om det. Kyparen säger: javisst men det blir snart dammigt igen från vägen. Oops.) Maken gör en snabbändring till kyckling istället.

Vi tar varsitt glas vin; självklart är det annan sort än det i listan...Vi hör sällskapet bredvid ha liknande problem: tyvärr det är slut, tyvärr, tyvärr...

Vi får varsin stor skål med räkor, det är jättemycket. Vitlöksbrödet är varmt och doftar gott, aiolin lite för grön. Skalar en räka, drar den igenom aiolin och den är totalt, totalt osalt. Inte aiolin men räkan. Mamma gör lika, totalt osalt. Det kan normalt vara lite svårt att avgöra för både mig och min mamma – vi är saltomaner. Maken får en räka. Finns icket ett saltkorn på sen stackars räkan. Vi gör en avvägning; kyparen är själv, det är visserligen långt ifrån fullsatt – tror vi tycker lite synd om honom? - vi beslutar oss för att skala och salta...

Som ni förstår har jag ätit godare räkor. Till slut långt efter vi ätit kommer kyparen och dukar av. Och jag, jag måste ju säga till: nu har jag ätit, jag är mätt, men jag måste få säga att räkorna var väldigt, väldigt osalta. Och den stackars kyparen svarar. Hä bli ju schå, dom ä ju köppes...(översättning: Så blir det, de är ju köpta.) Vad svarar man? Att hoppsan, jag trodde ni fiskat dem? Stulit dem?

(Jag misstänker att de var tinade i vatten? Kan det vara möjligt?)

Vi gjorde ett avslut i den ljumma sommarkvällen med en Irish coffee på Stadt. Där hade de slut på växel. Nåja. Och vi skrattade till slut ganska gott åt våra”köppes”-räkor.

Idag har vi bestämt oss för att laga lyxmat själva! Vi åkte iväg till ett litet Ica, där de saluför hängmörat kött. Så ikväll ska vi laga till entrecote med potatis och en matig grönsallad, jag ska göra rödvinssås. Vi ska vräka oss med gravlax till förrätt och norrlandsgubbar till efterrätt!

Vi har varit och fikat hos M och S idag med mamma och M:s mamma var där också. M hade gjort gräddtårta! Det var jättegott. Hon har fått en ny medicin, eller tillbaka en medicin, och mådde relativt bra. Skönt. Tyvärr så blev de ju tvungna ställa in sin Göteborgsresa. Vi satt ute i solen såklart, det har väl varit ett underbart väder de här dagarna!

Tillbaks till stan så gick vi ner i city och köpte mjukglass och satt en stund och tittade på foppatofflor och rullatorer. Jag gick en vända i en affär och fyndade mig ett par svarta linnebyxor från Mexx som satt jättebra – fick inga valkar över linningen, hur gick det till? - hundrasjuttionio kronor kostade de, nedsatta med sjuttio procent. Gillar sånt.

Nu ska jag avsluta här och ägna mig åt matlagning.