Ja!

Idag har jag (håll i er nu!) skrivit in mig på arbetsförmedlingen! Och fått de papper som ska skickas in till a-kassan inklusive ett arbetsgivarintyg på ett antal sidor som ska fyllas i av arbetsgivaren, han kommer sucka...Ha! Jag har inte sparkat någon, stå för vad du gjort! (Skadeglädjen den enda sanna...)

Ett snabbt besök, väntade kanske tio minuter innan jag fick prata med en handläggare. Jag hade ju skrivit in mig via internet så hon kunde plocka fram det och sedan har vi gjort ett sorts ”avtal” för mitt arbetssökeri. Håhåjaja. Men eftersom jag tekniskt inte blir arbetslös förrän första september så blir min första redovosning av vad jag sökt nittonde oktober. Självklart återstår det lite mera papper innan allt är klart men jag känner mig nöjd!

Mindre nöjd är jag med att man måste söka även deltidsjobb – varför? Någon större lust att jobba arton timmar i veckan på obekväm arbetstid har faktiskt inte jag – det gjorde jag när barnen var små och då var det ett eget val. Det är inte alls så att jag vill vara arbetslös men jag vill faktiskt inte ha vad som helst...och med det låter jag väl som en bortskämd snorunge...men jag vill välja! Man kanske inte får vara kräsen nu? Hmmm...det är jag ialla fall! (Nu ska ni få höra: jag skulle kunna jobba deltid på bekväm arbetstid, ett tag i alla fall...) Jag är sååå trött på att jobba kvällar och helger. Inte bara trött på utan av också.

Monkan, som om du tror att du ska få ett jobb? Skärp dig!

Nu står en köttfärssås och puttrar på spisen, det blir vår middag med spaghetti och en tomat- och löksallad. Fullkornsspaghetti. Måste ta fram lite av brödet jag bakade igår, det blev sååå gott. Jag brukar baka gott bröd, faktiskt! men nu blev det kanon!

Att matlagningen redan pågår är för att det blir tidig middag, vi ska iväg och fixa den där ringen som jag ska få i present nästa vecka. Jag är inte jättehungrig (inte?) vräkte mig med sushi vid ett-tiden. Sushi är min absoluta favorit alla kategorier, jag skulle lätt kunna äta det varje dag. Ju oftare jag äter det desto mer sugen blir jag.

Och mat, mat, ger ju vikt upp, vikt upp. Skulle ta på mig ett par byxor jag köpte för mindre två månader sedan, det är tryckknappar i linningen, det gick inte, de sprätte upp hela tiden...först fattade jag inte, sen blev jag förbannad! Så nu har jag ett par andra byxor – lika snäva, tamigfan – men i alla fall med knapp och knapphål...Det här berättar jag så ni ska förstå att jag inte skojar när jag säger att jag blir tjockare och tjockare. Det här går inte, jag måste, verkligen måste, ta itu med det.

Tjugofjärde augusti ska jag börja. Jag lovar.