Jobbsök?

Hmm, nu skäms jag lite...har inte hunnit ut till arbetsförmedlingen idag, jag som lovade! Det tog tid att skriva in sig via nätet och papper som skulle letas fram och hej och hå! Å andra sidan hittade jag faktiskt ett jobb och jag skickade iväg en ansökan omgående. Alltid någe...

Åt sedan en sopplunch och skulle precis sätta på kaffe när C ringde och frågade om jag vill följa med henne och barnbarnet och fika och då var jag inte svårövertalad. Det är ju varmt ute men ingen direkt sol.

Middagen idag blev kycklinglever med äpple och curry och ris – vi tycker om lever i vår familj!

Helgen tillbringades ju till största delen på badstranden (jag känner mig brun! Hurra!) i brassestolen. Har läst en bok men faktum är att halva nöjet är att i smyg titta på alla andra som ligger på stranden...

En sak som jag undrar är varför så många äldre har sina gamla badkläder på sig? Om man bortser från modeaspekten så har de ju använts i tjugo, trettio år och därmed tappat all spänst och elastiscitet (här skulle jag förlora stavningstävlingen. Hjärnsläpp igen. Jag är egentligen bra på att stava.) Min dotter har fått lova mig att stoppa mig om jag försöker sätta på mig gamla bikinis när jag blir gammal, måtte hon hålla det löftet!

Sedan är det ju alltid intressant att iaktta hur familjerna har delat upp sina roller – det är förvånansvärt många pappor som tvingas vara badvakt åt sina små medan mammorna solar, för att i vilket obevakat ögonblick som helst rätta pappan för att de ”gör fel”.

Pappa badar dottern. Hon måste vara i vattenstolen säger mamma. Barnet vill inte – hon vill plumsa. Mamma måste visa. Barnet gråter. Vill inte vara i vattenstolen (den var hemsk, full förståelse för det lilla barnet). Barnet vill plumsa. Mamma blir sur och går ut och badar själv och går sedan tillbaks till filten. Nu får barnet plumsa med pappa.

Sådant tycker jag är spännande. Well, well kanske säger det mer om mig än om föräldrarna...Jag brukar också sitta och kisa bakom solglasögonen och försöka lista ut varför hon har en yngre man, om de är gifta eller om de...eller om hon har silikontuttar...eller varför han har så otäckt små badbyxor...och fascineras över hur feta en del är...och tusen andra saker...till dess jag somnar. Man har ju inte roligare än man gör sig...

Och apropå feta så fortsätter mina hekton stadigt uppåt, uppåt, och jag vill inte ställa mig på vågen, men en osynlig kraft tvingar mig och sedan blir jag sur för att jag tittade på displayen. Kanske är vågen fel? För att spä på min irritation över det märkliga fettet som sakta kryper runt min kropp så lusläser jag min GI-sida på nätet - viktkoll - och inser att jag måste ta itu med det. Förra omgången hånler åt mig och jag vet att jag måste starta om. Jag är snart värsta experten, jag vet exakt vad jag ska och inte ska äta men...visst skulle det vara gott med en kvällsmacka?

Undra om det är något bra på teve ikväll? Hmmm...brödet sköter sig ju själv i ugnen och jag är lite trött (Åhh, mina dagar är ju såååå ansträngande!) Det blir nog soffan!

I morgon ska jag gå till arbetsförmedlingen...