Lyckat och misslyckat

Så pekar mina värden äntligen nedåt! Minus två och ett halvt kilo och minus tre cm i midjan.

Jag var så nära att ge upp! I fredags på eftermiddagen gick jag och maken en hundpromenad. Maken frågar om jag gått ner i vikt. Nej, inte enligt våg och måttband svarar jag. Hurså, ser det ut så? Ja, svarar han och lägger till: Och jag har gått ner två kg av din nya kost.

Först blev jag lite sur, han har faktiskt fått äta både potatis och bröd. J-a orättvist! Fortsatte ändå min diet även till middagen men jag drack faktiskt vin. Sedan på lördagmorgonen så visar vågen minus två och ett halvt kg. Och måttbandet minus tre cm. Det var på lördagen jag hade tänkt bryta (jag var beredd på det, jag karaktärslösa människa!) och vräka i mig en mjölkchoklad med dajm eller möjligen en ask toffife; jag hade nästan (inte nästan, jag gjorde det) dreglat vid tanken. Jag skulle sitta i soffan framför Gabriel Byrne och In treatment och njuuuuta...

Istället tog jag en kopp kaffe och en ruta sjuttioprocentig choklad. Och det kändes bra! Jag är fortfarande förvånad! Nu går det av bara farten även om jag slarvade lite igår kväll eftersom vi blev hastigt bortbjudna; slarvet bestod mest i vin och whisky! (man kan säga att jag firade? Jag kom faktist i ett par byxor och det blev inga valkar överlinningen!) och kanske åt jag lite för mycket, men jag tog inte bakpotatisen, däremot en tunn skiva kladdkaka...

En biverkning (ja,vad ska man kalla det?) av den kolhydratfattiga kosten verkar vara att mina klimakteriesvettningar ökat...så ofta och mycket har jag inte svettats förut. En annan att jag sovit mycket bättre senaste nätterna (det här kommer jag få igen, jag vet. Så fort jag säger att jag sover bra så kommer det en vaknatt. Jag vet.) och jag har faktist känt mig piggare och gladare. Ojoj, vad jag låter positiv nu! Så i morgon ska jag köpa gympakort! Det gäller att smida mellan järnet är varmt!

Har just ätit lunch, fetaostfylld köttfärsbiff, avocado och grönsaker. Maken åt med, så han kan fortsätta gå ner i vikt...till middag blir det laxfjärlilar men jag har inte bestämt hur jag ska tillreda dem ännu.

Allt går ju inte bra för mig. Mästerbagerskans surdeg misslyckades...på dag fyra så hade rågsurdegen gått från att dofta svagt syrligt till att lukta ammoniak! Det har jag aldrig varit med om, att den slutar bubbla och dör, ja, men inte ammoniak...och vetesurdegen skar sig...MEN, eftersom jag är så pigg och glad ska jag sätta en ny idag! Ha, jag är ju bäst! Och baka kan jag, ta mig f-n!

Sy kan jag också, och det ska jag ta itu med nu!