Resa, norrlänningar, bad och sol

Reste från Pite onsdagseftermiddagen. Resdagar är alltid sega, tycker jag, även om själva åkandet går fort. Det blir som en slags väntan bara, väntan att få komma hem... Vi åkte från Pite halv fyra och var hemma i huset kvart i åtta, det var väl ganska bra jobbat? Flyg som avgick nästan i tid (en passagerare ville inte åka med, de fick leta bagaget. I bagageutrymmet. Märkligt.), arlanda express tåg som kom på en gång och ingen väntan på bussen hem. Skönt när det blir så.

Så det blev hämtpizza – igen – måste ge oss med pizzorna snart. Kan man skjuta upp till september med att börja ett nytt liv?

Ibland kan det kanske låta som att jag inte gillar Norrland. Så är det förstås inte, självklart gillar jag det! Ljuset, värmen (ofta!), snön. Till exempel. Men mest gillar jag den sköna öppenheten, ni vet, expediter i affärn som pratar med en, främmande människor som pratar med en, sådant som man aldrig tycker händer här. Utom idag.

På min morgonpromenad med hunden stötte jag på en karl som hade gått vilse. Så han frågar mig om vägen till Glasbrukssjön, han hade letat en genväg, som han trodde han kom ihåg från när han var här sist för ungefär tjugo år sedan. Han var på väg åt helt fel håll. Jag som var på väg till Glasan erbjöd honom att promenara med mig dit, och det gjorde han och vi gick och småpratade. Som i Norrland! (Så självklart var han född utanför Östersund.)

Precis när vi kom fram till Glasan, vid vändplanen, kommer en bil, stannar, och ur kliver en annan karl. Vi hälsar förstås (vi norrläningar, hehe) och han berättar att han hade vägen förbi och hade inte varit här sedan han var barn och ville så gärna se hur det såg ut. Så han frågade lite och jag blev värsta guiden, jag som har ett lokalsinne som en rullande ärta, typ...

Sedan när jag kom tillbaks hem från hundpromenaden, satte jag på kaffe och packade för Björkvik, för att åka och sola vid havsbandet med svägerskan. Där hade vi en varm, solig dag – jag badade två (2) gånger!!! Tjugo grader i vattnet, ha! Jag var i hela jag! Men där låg också en pappa med två små barn och han börjar prata med oss om allt möjligt precis som om han kände oss. Det hade kunnat varit Pite havsbad.

Idag åt vi pasta carbonara till middag. Det var gott. Och sedan såg vi Ernst. Oj, vad fint han gör. Han behåller husets själ. Hoppas vi gör det också när vi moderniserar. Fast å andra sidan har jag det hellre modernt.