Snart...och lite till

Nu har jag börjat förberedelserna för mitt nya liv! Vilket innebär att jag har gått igenom matsedlar i mitt GI viktkoll-program, skrivit ut inköpslistor och skrivit ut recept.

I en vecka ska jag köra rivstart, om jag får det att fungera (svälter kanske ihjäl?) kanske jag tar en vecka till eller går över till nystart. Man ska inte köra rivstart mer än två veckor. I rivstart får man inte äta bröd, mjöl, bönor, ris, pasta, flingor eller potatis. Och helst ingen alkohol...

Behöver promenera lite som komplement till dieten; får göra det utan hundarna, då gammhunden är allt annat än rask! Ska också låtsas att jag är utan bil, så när jag handlar ska jag ta cykel (eller buss om det regnar!). Mera röra på mig alltså.

Vi får väl se hur det går. Jag är ju ingen bantningsvan person men har börjat och slutat banta vid något annat tillfälle. Det är svårt när man lätt blir hungrig!

Därför säger jag Lycka Till åt mig själv inför morgondagens prövningar. :)

Igår blev det en trevlig kväll på söder. Först middagen på Greken på hörnet – gott, gott! Sedan dök J och L upp så vi kunde fortsätta på Bishop Arms till de stängde. Lagom trött i morse, men uppe ganska tidigt ändå!

Ikväll ska vi grilla, jag ska strax cykla (japp!) iväg och handla middagsmat och GI-frukost och lunch inför morgondagen.

Nu ska jag berätta en annan sak. Eller förklara. Sitter och skriver, allt är lugnt. Sedan känner jag värmen. Ingen kärleksvärme utan en annan k-värme. Klimakterievärme. Vips så är fingertopparna alldeles klibbiga och fastnar på tangenterna och musen går inte att röra vid (datormusen!!!). Det är bara ta ett djupt andetag, luta sig bakåt och vänta till det gått över. Och sedan är allt som vanligt igen.

Jag har inte värsta besvären, men i tre år nu har jag svallat, svettats och frusit lite om vart annat ett par gånger om dagen. Och natten. Vad har vi kvinnor egentligen gjort för att förtjäna detta? I runt trettio-fyrtio år så tvingas vi blöda en gång i månaden och om vi inte gör det så är vi kanske gravida och då ska vi förda med smärta.

Ja, jag vet, Eva och äpplet...Adam, då? Hur kom han egentligen undan straff?